Övernaturliga varelser och väsen

AEA är en gammal värld. Den dominerande rasen (för närvarande människorna) glömmer emellanåt bort att denna värld delas av andra varelser och väsen, som inte följer samma uppsättning regler som de.

Gudarna är per definition övernaturliga. Somliga av dem har sinsemellan gett upphov till avkomma; så kallade halvgudar. Även om halvgudarna saknar de ursprungliga gudarnas råa kapacitet och styrka, är deras krafter ändå anmärkningsvärda. Kända halvgudar är GAEAs döttrar Eurynome (med ZELDAN), Massuri (med HYPERION), Dinamea (med PAHN) samt B´Ryandil och Walacas (med ZORDAC). Spindelgudinnan HECATE har med ZORDAC avlat sönerna Grennal och H'Nikarr och deras avkommor Likbärarna.

En själ som en gud fattat tycke för, kan efter sin död hämtas från SERIMs salar och upphöjas till ängel. Detta är något som framför allt ZORDAC gör för att fylla ut den himmelska hären med de starkaste krigarna. Änglarna kommer emellanåt ner till jorden för att hjälpa själar i svåra omständigheter, och just som vägledare tillber också zordakiterna sina helgon.

Gudarna har genom existensen samlat till sig andra tjänare som utvecklats till något vitt annorlunda än de ödmjuka ursprungvarelser de en gång var. Goda exempel är PAHNs budbärare Ratatosk, samt HECATEs vargar Sköll och Hate.

Gudarna och deras följe är alla av AEA. Men det finns också sådant som inte hör hemma i denna värld. De själar som döms hårdast i SERIMs salar, kastas ner i skärselden för all evighet. Detta helvete existerar utanför AEA och är tänkt att så förbli. Men en gång i historien skapades en port till infernot och mängder av dess innevånare, så kallade Demodim, kom igenom. Men porten stängdes av gudarna och AEAs raser har gjort slut på de flesta av dem sedan dess. Ändå finns det ett fåtal demodim som överlevt och gjort någon avlägsen plats till sitt tillhåll. Demodim är pur förstörande kraft och trivs vanligen i de mest avlägsna platser.

Men alla varelsers ursprung kan inte spåras tillbaka till gudar eller underjorden. Vissa av dem har antagligen funnits i AEA sedan världen var ung. Deras natur är ofta magisk och de hittas där man minst anar dem. Mycket kunde skrivas kring varje väsens unika förmågor och lynne, men i det följande görs endast en kortfattad genomgång av vad som är allmänt känt (bland dem som över huvud taget tror på sådant som väsen).

Tomtar och vättar gillar att bo under jorden. Emedan den förra kan vara hjälpsam och rent av går att komma överens med, är den senare som regel illvillig och älskar två saker över allt annat: djävelskap och magiska föremål. Båda gillar dock att släpa dyrbarheter till sina respektive bohålor.

Älvor kan ses som små dansande ljus i djupa skogsmarker, speciellt i närheten av myrar. De kommer vanligen i stora samlingar, och deras sång är förunderlig, men har också en sövande verkan. De är mycket skygga och extremt svåra att fånga, men värda en förmögenhet om de är vid liv.

Maran är ett väsen som det talas mycket om i landsbygden. Det sägs att maran letar fram manliga offer och suger kraften ur dem medan de sover. Då detta kan leda till döden i det långa loppet, gör en person som blivit offer för maran gott i att uppsöka en SERIMs präst. Domargudens kraft bannlyser nämligen vart väsen från jorden.

Än värre än maran är de väsen som trivs om natten, och som sugit i sig av den negativa kraft som finns i omgivningen där de vistas. Myrlingar, galdergarm, nidagastar och kyrkogrimmar är väsen som drar fram och dräper där de kan. De rör sig gärna i flockar och är svåra att värja sig mot, ifall man inte vet hur. Att de dessutom stärks under natten då den mörka gudinnan är stark, gör inte saken bättre.

Därtill berättas om vittror, bergsrån, bysen, sickeltroll, bultungar, hamnbytare och många många fler, men oklart förblir vad som är sanning och vad som är endast påhitt. Den kloke gör gått att skydda sig mot lite av varje och hålla ögonen öppna för onaturligheter.