Nordanländernas samhällsklasserUpdate Flash Player
Nordanländerna är i grunden ett feodalsamhälle, där man föds in i sina föräldrars samhällsklass. Att en person skulle höja sig ovanför sin klass är osannolikt, medan det däremot är möjligt att sjunka till en lägre. För majoriteten av människorna som inte tillhör den lägsta och fattigaste klassen, är det däremot inte alltid önskvärt att sträva uppåt. Det räcker gott att man är bra på det man håller på med och gör det bästa av sitt liv.
Den största samhällsklassen är den som består av trälar, tjänstefolk, vandrande lösdrivare, meddellösa arbetare och annat fattigt folk som lever från dag till dag på vad de kan arbeta ihop. De äger ingenting av betydelse, varken mark eller annat, men kan ha arbeten där de förtjänar sin brödföda. Den högsta drömmen för detta folk är att ha råd att skaffa sig hem och tillräckliga ägor för att försörja en familj. Ur denna klass rekryterar armén sina soldater och trosinriktningarna hittar sina anhängare.
Markägare räknas som en högre samhällsklass. Det kan röra sig om bönder, nybyggare och skogsägare med egendom tillräcklig för att försörja sig själv och de sina. Alla som äger mark är skyldiga att betala skattegäld till kronan beroende på hur mycket avkastning marken beräknas ge. Dessutom skall de också betala för var och ett tjänstefolk, träl och inhyst person som finns i hushållet. Ifall en markägare inte kan betala sin gäld, kan ägorna i värsta fall tillfalla kronan eller så underkastar sig markägaren någon adelssläkt och blir dess underlydande.
Livet i städerna är annorlunda, eftersom mark inte har lika stor betydelse för samhällsklassen. Däremot är en kombination av egendom och yrkesroll viktig för statusen. Köpmän och hantverkare kan bli rika ifall de har gott rykte och är skickliga på det de gör. Men de flesta är endast ett steg ifrån meddellöshet och kan i bästa fall se fram emot att kunna efterlämna något åt sina efterkomlingar. Speciellt folk som tjänar kronan har högt anseende och det är inte ovanligt att deras barn tar över deras roller efter dem.
Adeln står över resten av befolkningen. Numera, efter att den sittande konungen kommit till makten, finns det bara två typer av adel kvar i riket: de vars förfäder eller fäder fått sina titlar för tjänst på krigsfältet, samt Blomsterängens adelshus som av tradition är djupt rotade i tvillingstäderna Manderon-Randeron. Med adelsställningen kommer vissa rättigheter och skyldigheter. Först och främst skall de svara inför kronan för sina ägor och dem som lyder under dem. De är också skyldiga att skrida till handling ifall kungamakten så kräver för att kontrollera sina förläningar, vasaller och omedelbara omgivning. I gengäld lyder inte adeln under samma lagar som pöbeln och kan lättare få god position i samhället. Dessutom är deras kontaktnät mycket andvändbart.
På samhällets tron sitter Kung Richarn Eldarod XVI av den Eldaroddska konungaätten. Han är beskyddare av Nordanriket och välsignad av de Rättrådiga Gudarna som oinskränkt envåldshärskare och hänförare av Nordanländska Armén. Kungen kräver skattegäld och lydnad av sina undersåtar, där han residerar tillsammans med sin ätt i slottet i huvudstaden Eldaron. För att genomdriva påbuden finns kronans representanter i alla delar av Nordanriket. De gör kungens ord till lag.