Kulturen i NordanländernaUpdate Flash Player

För de flesta människor i riket är vardagen en prövning. Känslan av att inte helt och hållet ha kontroll över sitt öde är ständigt närvarande, då missväxt, sjukdom, krig och glömda faror kan vänta bakom nästa krök av livet. I Nordanländerna är tilliten till Kung och Gudar starkare än på de flesta andra ställen då de ger stabilitet. Det är i sjäva verket otänkbart att man skulle säga emot en kunglig befallning och folket är i själva verket stolta över att lyda under en kungaätt som aldrig förlorat ett krig. Att det hör till att klaga på kronan när tillfälle ges är sedan en annan sak.

För att liva upp sig ser folket till att njuta av det lilla de har. Högtiderna delar upp aret och ger folket en andhämtningsmöjlighet. Det är då som gemene man kan hänge sig åt musik, dans, förlustelse och ceremoni. Vissa av dessa högtider har speciell betydelse. Exempelvis Dårarnas dag är en högtid där det är tillåtet för folk att bortse från titlar och samhällsklasser och umgås som jämlikar. En sådan motvikt mot den strikta ordningen i övrigt är viktig för rikets harmoni.

Kulturen ger folket en känsla av tillhörighet. Denna tillhörighet finns trots att riket är stort och består av städer med starka enskilda karaktärer. Då förmågan att skriva och läsa ingalunda är allmänt förekommande, speciellt bland de fattiga, blir istället de muntliga och skådespelade berättelserna viktigare för denna samhörighetskänsla. Det berättas om rikets historia och framstående gestalter och hjältar. Man visar upp gudaberättelser och insuper de livsvisdomar som finns i dem.

Slutligen är det mycket viktigt att veta vem man är och var man kommit ifrån. Också den fattigaste av tiggare kan berätta om sina föräldrar och deras föräldrar och varifrån de kommit och levat. Kan man inte spåra sina rötter tillbaka ett par led, är man både vilsen och identitetslös. Släkten är dessutom en bastrygghet i sig. I mindre samhällen kompletteras släkten med byagemenskapen.

Den högre kulturen och konsten är förbehållen dem som är bättre bemedlade. Genom musik, diktning, skulptur, målning och historia, ekar glimtar från gågna civilisationer ännu en gång. AEA är äldre än vad de flesta i Nordanrikena kan förstå. Och hon viskar varningar och råd till nutiden. Synd att ingen längre kan förstå språket...