Klädkulturen i Nordanländerna

Nordanländsk kvinna

När man talar om beklädnad i Nordanriket, skall man komma ihåg att Nordanriket är stort. Det består av skilda områden, vilka blivit erövrade och slutligen enade under den Eldaroddska konungaätten efter slaget vid Aberions kittel. Av denna orsak varierar också klädesdräkterna och de är i själva verket ett bra sätt att se varifrån en person kommer. Kläderna berättar också annat, nämligen vilken samhällsklass personen tillhör, ifall personen är medlem av en större grupp, samt slutligen hur en person tjänar sitt levebröd eller vilken tro personen har.

Innan man börjar tala om detaljskillnader i nordanländsk beklädnad är det skäl att göra klart vad som gäller för dem alla. I Nordanriket finns det sällan tyg i överflöd åt vanliga människor. Detta betyder att det som finns används flera gånger och sys om till nya plagg vartefter de gamla slits eller blir små. Man bör också tänka som så att beklädnaden vanligen består av lager. Vartefter aret blir kallare lägger man till klädesplagg och mot våren klär man av dem. Med tiden blir de äldsta plaggen urtvättade och nya plagg utgör skarp kontrast till dessa.

Materialen som används varierar beroende på orten, vad som finns i omgivningen och hurudant vädret är. I norr är det kallare under större delen av aret, så päls är mer använt än i söder. På orter där jorden brukas i större utsträckning skördar man också hampa och lin, samt klipper ull. I skogsmark är tillgången till läder från skogsdjur bättre. I närheten av stora städer, som drar till sig mycket handel, är utbudet rikare. Handeln ses speciellt i färgvalet och möjligheten till exotiska inslag såsom siden från Draköarna, eller tunt skimrande tyg från den heta södern.

En rik person har mer eldarondaler att spendera på kläder, och följdaktligen större frihet att klä sig och de sina. Rika personer kan rentav följa något mode. Alltsom oftast säger kläderna något om vem det är man svär sin tillhörighet till. Ett adelshus eller en flodlänning använder bara vissa specifika färger. Allt som har med den reguljära armén att göra går i vävd ljusare röd och brun nyans. När det kommer till zordakiterna, kungahuset och gamla adeln är det purpur och djuprött som gäller.

Magiker och lärda män, samt folk med ämbeten, lägger sig vanligen med långa kläder. Det är för att de inte behöver göra fysiskt arbete och därför kan välja bekvämlighet framom funktionsduglighet. De långa kåporna gör det dessutom möjligt att stoppa undan föremål i kläderna utan att de syns.

En person som har pengar så den klarar sig, men måste arbeta hårt för dem, tänker mest praktiskt vad gäller kläder. De skall vara slitstarka och formade så att de inte kommer i vägen. En smed klär sig annorlunda än en bagare exempelvis. Såvida en person av denhär typen tillhör en grupp, kan det ses genom skilda klädesplagg eller klädesdetaljer. Exempelvis syr gillesmedlemmar i tvillingstäderna in sitt gillesmärke i sina kläder och bär dem synligt.

Fattiga människor får klara sig bäst de kan med de paltor de har. En vanlig egenhet är att täcka klädernas dåliga kvalitet och bedrövliga skick med att färga dem med sotrot. Färgen är till en början svart, men hålls dåligt i kläderna när de utsätts för väta. Följden är att kläderna får en fadd grå nyans som aldrig går ur.

Slutligen skall sägas några ord kring hur tro kan manifestera sig i kläderna. Zordakiterna klär sig, som tidigare nämnts, i regel i djupröda kläder. Tillbedjare av HYPERION ses gärna i blått, men det kan lika gärna bero på att musslan som ger den blåa färgen är vanligast i Nordanfjorden. GAEAs tillbedjare har gärna ofärgade kläder, vilka efter tillräckligt mycket sol blir närmast vita. Det är ingen slump att tillbedjare av SERIM kallas brunkåpor, och brunt är den färg som folk från Luthan bär utan undantag. Jordnära färger som brunt, grönt och sädesgult är vanliga bland PAHNs anhängare. TETHYS tillbedjare bär oftast sorgedräkter i mörka färger, medan VULCANUS tillbedjare bär svett läder eftersom det är det enda som klarar ässjornas hetta.