Postat måndag 19 augusti 2013 kl. 23:07 av Victor Svarvars

Att försöka beskriva känslan av ett dylikt projekt som tar slut är svårt, eftersom det har varit en väldigt omvälvande upplevelse och erfarenhet. Det har varit härligt, roligt, utmanade, tankeväckande, tungt och stressigt, men i slutändan har det varit värt det och då har jag endast skrapat ytan av allting vad det varit. Jag känner att jag är många erfarenheter rikare och jag kan blicka framåt nu när denna vandring har nått sitt slut. Tack till alla som har tagit en del av denna resa. Ett speciellt tack vill jag rikta till mina vandringskamrater och kompanjoner som har delat denna resa med mig. Det har varit underbart! Trots att våra vägar skiljs åt för stunden så har det varit ett härligt äventyr. Nu styr jag i alla fall mina steg mot nya äventyr och nya utmaningar. På återseende. Må de vägar ni vandrar längs med vara väl belysta.

SL Calle Tengman

För mig har varje AEA-lajv varit en häpnadsväckande upplevelse. Så skedde även denna gång, vid mörka stigars ände. Världen som en gång kom från änden av min penna upphör med ens att vara text och drömmar och blir för ett tag verklighet. Något inom mig får för sig att räcka händerna mot skyarna och utbrista "IT'S ALIVE!" (men på ett lyckligt sätt liksom). Och det är alltid spelarna som tillför denna magi. En förtrollning som är stark i just lajvandet som konstform. Tillsammans gjorde vi det, spelledare och spelare, vi tryckte för ett litet tag undan verkligheten och skapade något helt nytt. Något helt eget. Något levande.

Det är över nu. Flyktig är magin. Men minnen av det som var kommer att leva med mig så länge jag andas.

Tack.

SL Victor Svarvars

Man kunde jämföra de flesta stora lajv med cikadainsekten: cikadan lever största delen av sitt upp till 17-åriga liv som en underjordisk insektnymf innan den under några veckors tid blir flygburen och hastigt ändar sin långa livscykel. För oss spelledare har Mörka stigars ände varit en del av livet i två år, för de flesta spelare i ett år, och så är allt förbi på två korta dagar. Det här gör att lajv intar en ganska speciell ställning bland de andra konstformerna – lajv är (oftast) engångsföreteelser; fyrverkerishower där så många raketer som möjligt avfyras på så kort tid som möjligt inför en liten och utvald publik (känn er hedrade!). I efterdyningarna av det här bländverket är det lätt att förlora sikte om den väg man kommit. Men efter ett tag slutar efterbilderna att spöka på näthinnan och man får perspektiv.

För ett år sedan skrev jag i visionstexten för lajvet att skrivandet av visioner är "lite som att med vattenlöslig färg måla streckgubbar på havsklippor" – det blir aldrig som man som spelledare tänkt sig. Inte heller denna gång, kan jag nu i efterhand konstatera. Men vilken resa det varit! Jag hoppas att ni spelare upplevt att lajvprojektet varit lika givande som jag själv upplevt det, och att ni liksom jag sätter värde på det underjordiska nymflivet som föregick svävandet bland molnen, oberoende om denna cikada sedan avslutade sina dagar med en Ikaros-flygning eller inte.

SL Sebastian Köhler

Den största frågan då man försöker skriva dessa sista officiella rader är väl nog ändå "Hur får man blott ord att räcka till för att säga allt?". Det har varit en lång (i vissa stunder rent förkrossande lång) process - en som utan tvekan har satt sina spår. Under processen har min egen syn på lajv och idkande av uttrycksformen ändrats radikalt, och många gånger har jag nog hunnit svära att hålla mig borta från såväl lajvande som organiserande.

Men om det är svårt att sätta ord på min egen upplevelse av processen så är det nog rent av omöjligt att sätta ord på allt det man upplevt hos dem som deltagit i det hela. Och det är där det sanna värdet skiner. All den entusiasm som lyst i folks ögon då de talat om roller, de bittra miner som uppvisats under workshoppar då det inte riktigt går som det ska, nervositeten som lyst då nästan varenda spelare i tur och ordning konstaterat att "vi kommer alla att dö", rädslorna över att inte kunna göra rollen rättvisa, reaktionerna på de saker man tillverkat för lajvet, alla de små stunderna under lajvet tillsammans med spelare som växlade mellan exalterade utsvävningar och desperat trötthet. Allt detta, alla små inblickar man fått i varje spelares del i och upplevelse av processen bildar en helhetsbild som blir alldeles för mäktig för att lägga ord på. Då vi lastade material före lajvet frågade jag SL Svarvars "Vad är det riktigt vi håller på med, egentligen?" - han hade inget svar att ge. Denna fråga har nu bytts ut till "Vad är det riktigt vi har gjort?". Den frågan kommer jag att grunna på länge.

Jag hoppas innerligt att ni alla haft en givande upplevelse, och att min roll i det hela bidragit på något sätt. Tack för mig.

SL Zacharias Holmberg

Postat tisdag 9 juli 2013 kl. 19:44 av Sebastian Köhler

De senaste två månaderna har vi i spelledningen haft fullt upp. Därför har vi inte hunnit skriva i bloggen över huvud taget. Sedan början av maj har vi haft hela tre workshoppar – först de gruppspecifika workshopparna, först för orcherna och sedan för expeditionen – och nu senast, en dryg vecka sedan, lägerlivsworkshoppen. Lägerlivsworkshoppen var också den sista workshoppen före lajvet. Utöver detta har vi varit upp till (orch)öronen begravda i rollskrivandet och det sista intrigskrivandet. Det har varit intensivt med långa dagar och nätter, men nu är alla slutgiltiga roller utskickade till er spelare.

På lägerlivsworkshoppen övade vi att tända eld med tändstål. Det är svårare än man tror.

Innan jag säger några ord om lägerlivsworkshoppen, som var mycket lyckad, tänker jag reflektera lite över rollskrivning och tidtabell. Då vi ursprungligen planerade tidtabellen för rollskrivandet hade vi två kungstankar.

För det första ville vi ha en månad på oss att bearbeta och färdigställa rollerna efter att spelarna skickat tillbaka de utfyllda rollskeletten. En månad visade sig dock vara för lite tid, speciellt med tanke på att vi strax innan hade genomfört två workshoppar som krävt väldigt mycket av oss, och dessutom hade lägerlivsworkshoppen kvar att planera och genomföra. Det blev helt enkelt för mycket att göra i början av sommaren och därför blev de slutgiltiga rollerna också 2½ vecka försenade.

För det andra satte vi deadlinen för när vi skulle vara färdiga med de slutgiltiga rollerna 1½ månad före lajvet. Tanken bakom detta var att undvika den sista-minuten-rollskrivningsstress som är så vanlig för spelledare, och som ofta resulterat i att spelarna fått sina slutgiltiga roller först en vecka eller t.o.m. bara några dagar före lajvet går av stapeln. Detta ville vi absolut inte att skulle ske, utan vi ville att under den sista månaden före lajvet skulle vi inte alls behöva fundera på rollerna längre och istället kunna koncentrera oss på rekvisita och praktiska frågor till 100 %. Nåja, nu blev vi ju ändå försenade med de slutgiltiga rollerna, men skadan är inte stor i och med att vi fortfarande har 3½ vecka kvar till lajvet. Buffern vi satte var med andra ord nödvändig, men också tillräcklig.

Under lägerlivsworkshoppen 28-30.6. övade vi på att tända eld med tändstål, tillverka en trefot över lägerelden, gräva och stenlägga en lägereld, tillreda mat över öppen eld, resa föreningens medeltida tält, och mycket mer. Vi gick också igenom sanitet i fält, lajvets regler och säkerhetsaspekter. Dessutom hann vi träna lite på lajvstrid enligt lajvets regler.

Här följer några heta tips från workshoppen:

1. Ha ordentliga skor som stöder vristen, annars är risken stor att du stukar foten i skogsterrängen. Ta av dig skorna och strumporna emellanåt för att "lufta" fötterna, eller ha yllesockor på fötterna. Torra fötter får inte skavsår lika lätt och du undviker att få en fotsvampinfektion. Dubbla par strumpor eller yllesockor i skorna minskar även risken för skavsår.
2. För att tända en eld med tändstål är det en god idé att först tända en "fackla". Facklan bygger du av granens nedersta tunna grenar som i själva verket är döda och björkens yttersta lager av bark som är t.o.m. tunnare än papper (se bild nedan). Plocka ett knippe av de tunna grangrenarna och bryt knippet på mitten. Håll knippet i din hand och gör utrymme i mitten av knippet. Dit trycker du sedan fnösket – björkens tunna bark. Denna fackla tänder du med tändstålet. Använd sedan den brinnande facklan för att tända tunna vedträn som du staplat på förhand.
3. Tvätta alltid dina händer efter latrinbesök och före du tillreder eller äter mat. På lajvet kommer det också att finnas bakteriedödande handdesinfektionsmedel i båda lägren och vid latrinen, men det kan vara bra att ha med sig en egen liten flaska med detta i OFF-påsen.

Här följer några foton från lägerlivsworkshoppen. Fler foton finns i Elorias galleri.

En "tändfackla" gjord av granens nedersta tunna grenar som ligger nära stammen, samt björkens bark.

Matlagning över öppen eld.

Ett av de medeltida manskapstälten blir rest.

Postat onsdag 1 maj 2013 kl. 19:12 av Calle Tengman

I helgen var spelledningen och synade lajvplatsen, som är belägen i Purmo-trakten. Området är ca. 182 hektar stort vilket betyder att det kommer att finnas mera än nog med skog att springa omkring och lajva i. Som en liten referens så är 1 hektar = 100x100 meter. Med tanke på områdets storlek och de säkerhetsrisker som detta medför så kommer vi att inför en del säkerhetskrav på spelarna. Mera om detta kommer att tas upp i den kommande säkerhetstexten som kommer att komma upp inom de närmaste veckorna.

Själva området i sig är väldigt vackert med varierande natur och terräng. Terrängen är ställvis relativt kuperad och på många platser är området väldigt stenigt. Vi konstaterade att man behöver ha ett par ordentliga skor på sig för att undvika risken att stuka foten ifall man stiger snett. Det finns en del mera sumppig mark och en hel del små urdiknings drag som man vill se efter med. Men terrängen i sig är torrare än man skulle kunna tänka sig.

Vi vandrade omkring på området i nästan två timmar och på den tiden hann vi ta oss mera eller mindre runt hela området. Då gick vi förvisso i en relativt lugn takt och hade en del mindre pauser medan vi stannade upp och tittade närmare på något ställe som verkade intressant. Detta kanske också ger en bild över hur stort området verkligen är. Som en säkerhets åtgärd kommer vi på förhand att ladda upp en karta över området som vi kommer be spelarna att bekanta sig med. 

Vi från spelledningens sida är i alla fall väldigt nöjda med platsen såhär långt. Den lyckas förmedla en hel del av den känsla som vi hoppas på att kunna ge till spelarna; känslan av att man verkligen är långt borta från allting som heter civilisation, på okänd mark. Vi ser fram emot att omvandla detta område, om inte annat så för loppet av två dagar, till en liten bit av Aea. 

Vi ses på de kommande workshopparna!

Postat söndag 14 april 2013 kl. 23:52 av Victor Svarvars

Det har gått en tid sedan vi senast hörde av oss, och det beror på att vi som bäst ligger i hårdproduktion med avseende på alla rollskelett som skall ut. Takten är kring ett om dagen, så ni spelare vet att det inte är länge kvar. Det bör dock påminnas att endast de som betalt sin deltagaravgift kommer att få något skelett. Om ni känner på er att ni inte betalt, vänligen fixa det nu.

I övrigt hoppas vi hårt på töväder i dagarna. Med snön borta kan vi nämligen ta en titt på lajvplatsen i sin helhet och fundera på hur vi skall ställa upp allt i sommar. Spännande tider föröver alltså, djupt in i de (nu mot sommarhalvåret allt ljusare) mörka skogarna.

Såhär sent om sides vill vi från spelledningens sida tacka alla som deltog i workshoppen (8-10 mars) på Polar Mills för byggandet av föreningens första paviljong. Roligt med både nya och gamla (oväntade) bekantskaper. Det blev en hel del att klippa och sy, men med gemensam ansträngning klarade vi det. Och resultatet? Inte illa alls! En stor rödbeige skapelse med hårtofs längst uppe. Lite som Chtulhu möter Musse Pigg (inside grej, man behöver nästan ha skådat det med egna ögon för att förstå). Rent officiellt blidde det alltså en tältduk, men allt är relativt. Nu skall spelledningen bara se till att fixa en trästomme under också, så är paviljongen ett faktum. Expeditionens adel får sin boning.

Så till något dagsfärskt; Latexworkshop!

I dagarna fredag till söndag 12-14 april har vi lärt oss latexandets konst. Stalli var en bra slöjdverkstad för ändamålet. Mycket karvande, filande och putsande har gjorts. Vi har svävat på ångorna av lim, latexmjölk och kaffe. Många tillverkade dolkar och svärd, medan andra hade mera exotiska projekt på gång. Igen fick åtminstone jag se nya ansikten, samt möjligheten att diskutera med spelarna ansikte mot ansikte nu i planeringsskedet. Att sedan hinna se över egen utrustning också var ett klart bonus.

Med sotfingriga hälsningar; SL Victor

PS. Jag lämnar er denna gång med följande ord: "Lajvare får hantverkandet med latexmjölken."

Postat lördag 16 februari 2013 kl. 18:25 av Zacharias Holmberg

Så var det dags för lite ny koncept- och inspirationsbilder igen! Expeditionens sidor har nu fått en rejäl dos med bilder som illustrerar såväl civila kläder, som utseendet på specialister och annat. Orcherna å sin sida har fått en smakbit av den mörkare delen av orch-existensen…

Med tanke på förra helgens workshop, och de nya bilderna som illustrerar beväpning och utrustning, så tänkte jag ta tillfället i akt att fundera kring utrustning och rekvisita överlag då det gäller lajv. I mitt förra inlägg skrev jag om värdet av illustrationer och liknande material för att bilda en gemensam vision, och därmed bättre kunna forma en helhet i lajv. Då det kommer till utrustning och rekvisita tänker jag istället rikta in mig på en mer intern, personlig process.

I begynnelsen av mitt eget lajvande, så var jag rätt avogt inställd till mer abstrakt lajvande, utan såväl specifik klädsel som rekvisita - det kändes helt enkelt som att man låtsades för mycket. På senare år har jag dock allt mer börjat inse värdet i en mer minimalistisk upplevelse, men jag vill ändå hävda att materiella ting kan ge något väldigt fint för lajvupplevelsen. De som har lajvat länge känner säkert igen sig i fenomenet då man tar på sig en speciell karaktärs klädsel - den där tröskeln som man stiger över endast genom att ta på sig en mantel, smutsa ner sig, eller en speciell sminkning. Detsamma gäller rekvisita - att hålla i en handgjord mask, en sten som viskar mörka ord, eller en välsvarvad - om än skamfilad - latexdolk. Denna "magi" är inte bara uppskattning av hantverket, vill jag påstå. Snarare har dessa kläder eller rekvisitan blivit symboler, och symboler kan vara väldigt kraftiga ting. I materiella ting ingjuter vi minnen och känslor och för många är förarbetet med kläder och annan utrustning ett viktigt verktyg för att komma in i karaktären. 

Naturligtvis ska man inte sätta för stor vikt på det rent materiella - för rekvisita och utrustning får slutligen sitt egenvärde endast om det abstrakta värdet bakom dem är gediget. Dessutom blir det snabbt en ekonomisk, för att inte nämna tidsmässig börda. Allt är inte guld som glittrar - men välplanerade föremål kan anta vad som nästan är ett eget liv, endast genom sin symbolstatus.

När vi nu talar om utrustning är det ju även värt att nämna att en latexworkshop närmar sig med stormsteg. Alla de som funderat på att tillverka någon typ av beväpning åt sig i latex, så får ytterst gärna meddela vad de tänkt sig åt spelledningen (mig specifikt, zacharias.b.holmberg - gmail.com). Detta för att vi ska ha bra koll på hur mycket material vi behöver införskaffa.

Till sist kan jag även meddela att spelledningen äntligen fått en lajvplats bekräftad! Platsen ligger i Pedersöre-trakten, och det rör sig om ett område på över 200 hektar. Noggrannare information kommer inom en nära framtid.